Rom – restprodukten som blev slavsprit

I över tiotusen år har människan framställt vin, däremot var det inte förrän medeltiden innan man började göra sprit. Vetenskapsmän upptäckte då att den om man ångade upp en alkoholhaltig vätska och sedan fånga upp ångan för att sedan kyla ned den så kunde man få fram en dryck med högre procent alkohol.

Och efter den insikten så hade sprit uppfunnits. När ryktet om upptäckten spreds över världen så uppkom också olika sätt att försöka destillera alkohol. Man provade med olika råvaror som fanns i närheten av där man befann sig helt enkelt, allt från potatis till sockerrör till malört. Det var sedan från de försöken som olika spritsorter uppkom. Christoffer Columbus sägs ha varit den första som tog med sig sockerrör till Amerika från Kanarieöarna 1493. Han introducerade dem på en ö som heter Hispaniola och ligger i ögruppen Stora Antillerna. Den platsen visade sig vara optimal för att odla sockerrör, därför spred sig sockerodlingarna hastigt över karibiska övärlden och centralamerika.

Tillverkningen

När man utvunnit själva sockret så stod man kvar med restprodukten som kallas melass. Det fanns ingen direkt användning för det innan man runt 1650 kom på att det gick att framställa rom av melassen. De hade nämligen noterat att utspädd melass som ställts i solen börjar jäsa. Rom kan tillverkas både av jäst sockerrörssaft och av melass, som förutom socker och vatten innehåller andra ämnen som ger den färdiga drycken sin karaktäristiska smak. Den romtypen kallas i Karibiens fransktalande delar för rhum industrielle. När den är framställd av sockerrörssaft säger man istället rhum agricole.

Regler

De finns inga regler om hur rom ska tillverkas, det är bara på de franska öarna Martinique och Guadeloupe som tillverkningen går under fransk lag. En gemensam riktlinje dock är att den bör lagras i minst ett år, finare sorter lagras mycket längre än det. Rom tillverkas idag i många länder och en av de mest kända är nog Stroh romen frå Österrike. I Bordeaux tillverkas Negrita medan Bacardi och Ronrico görs i många olika länder. Även i Sverige tillverkas rom av sockerbetor, Träkumla Rom. För att den destillerade spriten ska bli mörk (för den mörka varianten av drycken) så lagras den oftast på avända bourbonfat från USA. Men det förekommer även cognac-, vin- och whiskyfat. Ekfaten brukar i de allra flesta fall lagras i mörka källarutrymmen där man också kan kontrollera fuktighet och temperatur.

Regler

Lagring

Efter att drycken är lagrad så blandar man från olika fat, beroende på det recept tillverkaren går efter. En rom kan innehålla uppemot 20 olika årgångar och destillat. Myten att rom är stark kommer från tiden i början när den var väldigt stark. Den var också väldigt billig och blev snabbt populär bland fattiga sjömän, slavar och andra fattiga i samhället. Idag lockas många konnässörer till den karibiska drycken, den är efter whiskyn den som drar till sig största intresset. På det sättet har romen gjort en klassresa från fattiga sjömän till lyxiga finrum. Den njuts av finsmakarna ofta med en god cigarr och kanske en bit mörk choklad.